Читать книгу Middelalderbyen - Группа авторов - Страница 33

Utifrån dessa resultat är det nu möjligt att skissera den monetära utvecklingen i Danmark och söka dess styrande processer. Av allt att döma har den monetära ekonomin fått ett genomslag i Lund först vid 1100-talets mitt. Särskilt tydligt var detta i de kyrkliga miljöerna där mynten sannolikt inte utgjorde ett “handelsspill” utan snarare ett “offerspill”. Denna tidiga monetarisering kan också skönjas i Ros kilde där antalet mynt mångdubblades vid 1100-talets mitt. Dessa städers exceptionella position i den inledande monetariseringsprocessen beror sannolikt på flera olika faktorer. Städerna fungerade som sina regioners politiska och administrativa centralorter, de var tidiga handelscentra och inte minst kyrkliga centralplatser. Alla dessa funktioner var starkt beroende av ett väl fungerande och flexibelt ekonomiskt system. Det monetära systemet var i detta avseende väl lämpat och dess lokala introduktion underlättades naturligtvis av den myntningsorganisation som sedan länge existerat i dessa orter och som kunde intensifieras i takt med den ökade efterfrågan på mynt.

TABELL 6.

Antalet ensamfunna mynt och den kronologiska fördelningen i några utvalda danska härader. Själland = Stevns, Bjeverskov, Præstø, Faxe, Tybjerg; Fyn = Gudme; Jylland = Hammerum, Haderslev.

Efter Bjørn Poulsen: “Møntbrug i Danmark”, 1979.

Också i andra städer kan en påtaglig närvaro av mynt beläggas från 1100-talets mitt, även om den monetära utvecklingen där inte tycks ha varit lika snabb och omedelbar som i Lund och Roskilde. Först vid 1200-talets mitt verkar det monetära ekonomiska systemet ha fått ett fullt genomslag i dessa städer.

I landsbygdens kyrkliga miljöer tycks en monetarisering ha ägt rum något tidigare, under 1200-talets första hälft. Det verkar således som om kyrkan inspirerats av myntet som ekonomiskt medium i de stora stiftsstäderna varefter denna innovation överförts till landsbygdens sockenkyrkor där mynten primärt fungerat som “offermedium”. I landsbygdens profana bebyggelsemiljöer tycks den egentliga monetariseringen vara något senare än i de kyrkliga miljöerna. En viss närvaro av mynt förekommer redan under 1100-talets mitt, men det stora genomslaget på landsbygden tycks mynten som “handelsmedium” ha fått först vid 1200-talets mitt.

Av allt detta framgår att cirkulationen av mynt var tämligen begränsad både i stad och på landsbygd fram till 1100-talets mitt. Under perioden 1150-1250 skedde ett genombrott för bruket av mynt i vardagens handels- och offersituationer. Det mesta tyder också på att det var städerna som fungerade som centra för denna utveckling. Städerna, i synnerhet de stora myntpräglingsorterna, tycks alltså ha fungerat som innovationscentra där det monetära ekonomiska systemet formulerades för att sedan föras över till andra städer, och slutligen vidare till landsbygden. Den monetära ekonomin kom också att bli en förutsättning för städernas utveckling. Mynten var, som Lester K. Little uttryckt det, “the vital fluid of the urban organism”.⁵