Читать книгу Middelalderbyen - Группа авторов - Страница 31

För att pröva de erhållna resultaten från Lund har jämförelser gjorts med andra danska medeltidsstäder. Ett gott exempel i detta sammanhang är Helsingborg i Skåne där totalt 1.454 medeltida mynt har dokumenterats.

221 av mynten tillhör sju olika skattfynd medan resterande 1.233 mynt således är ensamfunna. Av dessa är det stora flertalet, hela 1.024, funna i eller vid kyrkliga miljöer medan endast 209 mynt påträffats i profana miljöer. Fördelas dessa mynt efter den tidigare redovisade periodindelningen ges en bild som är relativt lik utvecklingen i Lund med ett fåtal mynt i de äldsta perioderna fram till 1100-talets mitt (tabell 3). Därefter ökade antalet mynt radikalt då den sammanlagda myntmassan mer än åttadubblades varefter den ytterligare niodubblades under den nästföljande period. De profanfunna mynten visar dock en kronologisk bild som skiljer sig en del från den i Lund. Myntfynd från perioderna före 1100-talets mitt saknas nämligen helt och myntbruket tycks ha varit mycket begränsat under period III (1154-1241). Därefter verkar det monetära systemet ha fått ett närmast explosivt genomslag.

Situationen i några andra danska städer har också sammanställts av Bjørn Poulsen (tabell 4).

TABELL 4.

Sammanställning av ensamfynd från några danska städer.

Efter Bjørn Poulsen: “Møntbrug i Danmark”, 1979.

Roskilde visar här en utveckling som är snarlik den i Lund medan den i Odense, Ringsted, Slagelse och Århus påminner mer om Helsingborg. Fram till 1100-talets mitt var alltså antalet mynt som cirkulerade i städerna fåtaliga. Ett viktigt genombrott tycks dock ha ägt rum under perioden 1150-1200 då antalet mynt ökade markant. Därefter skedde en kontinuerlig kvantitativ ökning ända fram till 1300-talets mitt.