Читать книгу Molnbilder - Alfthan Johannes - Страница 13

Solens afskedsdager hvilar

Öfver Walnvaniemis fjerd.

Säg mig, är den ej gudomlig,

Denna skymningstysta verld.

Hvila ögat här och hvila

Själen här från dagens flärd.

Kom i detta edens sköte,

Der naturen sorgfri ler,

Bida här tills qvällens svalka

Lugnande sig sänker ner.

Bida här tills vågens lekar

Sakta domna mer och mer.

Se framför dig – hvilken tafla,

Strålande i qvällens ljus!

Säg mig, är naturen själlös,

Säg mig, är väl detta grus,

Dessa dofter, dessa vågor,

Detta lena aftonljus!

Själen löses opp i vemod,

Känslan vecklas ur sitt tvång,

Och det tackuppfyllda hjertat

Brister ut i glädjesång.

Kan du ännu längre klaga

Att vår jord är skum och trång?

Se omkring dig – här bor friden,

Bor försoning, ljuf och öm,

Se tillbaka – der gick väldig

Lifvets stora djerfva ström,

Der var lifvet, der var tanke,

Här är känsla, här är dröm.

Menskans stora öppna hjerta

Rymmer andens stora strid,

Rymmer bredvid stridens smärta

Känslans underbara frid.

Skönt i lifvets stora vexling

Vexlar känslolugn och strid.

Dn som stridt i lifvets leder,

Trogen, trots dess många svek,

Öppna nu ditt stolta hjerta

För din känslas varma lek;

Blif, som blomman, vek och vacker

Leende i barnslig lek.

Höj din blick – se hafvet hvilar,

Hafvet, menskoandens bild.

Stäm då, höga himlafrände,

Själen känsloblid och mild.

Dröj med vackra lena känslor,

Dröj vid denna fridens bild.

Se! der ligger Wahvaniemi,

Fenstren skimra endast matt;

O, derinne hvilar stilla

Wahvaniemis ros i natt!

Ljusa, vackra känslodrömmar

Sväfva ikring bädden gladt.

Har du sett hur rosor rodna?

Har du mött två stjernor blå?

Har du känt hur deras strålar

Dallrande i hjertat gå,

Hur de väcka tusen känslor,

Svalkande din själ ändå?

Då jag, trött af lifvets stormar,

Nalkats rosen någongång,

Då har hjertat, återfrisknadt,

Gått igen sin fordna gång,

Då, uti min blommas närhet,

Löstes känslan opp i sång.

Jag har här min frid och glädje,

Tvenne vackra ögon blå,

Någonstäds i verlden stråla

Sådana för dig också —

Tvenne vackra, klara ögon,

Som ditt hjertas språk förstå.

Der har dn ditt Wahvaniemi,

Der har du din ro och frid,

Der har du din Italine,

Trösterskan i lifvets strid;

Lifvets vexling lemnar alltid

Någon punkt för hjertats frid.