Читать книгу Molnbilder - Alfthan Johannes - Страница 16

Så länge mamma sofva kan,

Sof' stackars mamma sof!

Du har ej fått en enda blund

Sen Pappa man begrof.

Sof bleka mamma, sof en stund

Så blir du frisk igen,

Och leker åter gladt med mig,

O sof, o sof blott än.

Jag vill mitt hufvud luta här

Emot ditt bröst och be,

Och Gud, den store, skall väl mildt

Till mig och mamma se.

Väl är jag hungrig – tyst ändå

Jag lider ingen nöd,

Blott mamma vaknar opp igen

Så skaffar hon mig bröd.

Men mamma sof – hon sof så godt,

Hon sof i dödens arm,

Och, dottren, rosig, frisk och skär

Vid hennes kalla barm.