Читать книгу Molnbilder - Alfthan Johannes - Страница 9

Var det väl för sista gången,

Flicka, som jag såg dig så?

Hvarför, vackra Italine,

Hvarför skulle jag då gå?

Då jag engång återkommer,

Säg mig, är du lika ljuf,

Är ditt öga fritt ooh öppet,

Flicka, leende som nu?

Kanske blekes du af smärta

I det kalla lifvets strid,

Kanske, att ditt barnahjerta

Trolöst svikes om sin frid?

Hvar finns toner för min ängslan.

För min oro hvar fins ljud?

Kanske skall jag se dig åter

Äter – som en annans brud?

Rosig i en annans armar,

Utan högre lif ändå!

Hvarför, vackra Italine,

Hvarför skulle jag då gå?

Var det slut med lek och löjen,

Oss, emellan – var det slut?

Krossades mitt lifs förhoppning,

Knoppning uti en minut?

Då jag gick – ej ord, ej blickar,

Ej en darrning i min röst,

Intet, intet Italine

Tydde lågan i mitt bröst.

Blott mitt hjerta gret, och sången

Känner, hvad jag kände då —

Var det väl för sista gången,

Italine, var det så?